Kom ut ur garderoben!

Ibland kan man komma på sig själv med att fundera mer över sina vänners kärleksliv än ens eget. Kanske är det mer intressant, kanske är det lite enklare att i detalj lösa vännernas problem än att behöva granska sina egna.
Bland mina vänner hittar man både lyckliga och lite mer förvirrade relationer. Gravida av misstag, gravida med hjälpmedel och några helt utan gravid-planer. Senaste halvåret har lunchsamtalen kretsat kring problemet snitta vs. spricka. Lite lätt avskräckande för en 31-årig singel pingla som aldrig riktigt kommit i närheten av att ens bli sambo... Däremot börjar jag närma mig en dejt, och det är ju helt klart ett steg i rätt riktning. Men åter till mina vänner, det är både mer intressant och om vi ska vara ärliga - enklare att engagera sig i om man som jag gillar att leka struts emellanåt.
Min ganska nya vän H har med ganska stor framgång börjat blogga om sitt dejtande. Dejtande är vad bloggen ska handla om men att attackera problem nummer ett - hitta någon att dejta - har visat sig vara ett lite större problem än förutspått. Vi har tillsammans kommit fram till att det finns en väldig massa singelkillar i stan men att läget tyvärr är som så att det finns ännu fler singeltjejjer. Vi spelar alltså med oddsen emot oss på den här planen. För att komma förbi det problemet har vi båda valt att signa in oss på spray - det fantastiska nätverket med hela sthlms singel elit. Eller nått. För mig skulle jag nog vilja säga att det funkar sådär. Avsaknad av engagemang kombinerat men traditionella värderingar (jag ska bli utbjuden, vägrar att 'jaga' trots att jag glömmer bort detta ibland och sätter igång en riktigt stalker-session med nån stackare från jobb eller vänkrets) och en total övertro på hur romantiskt det ska vara för att verkligen vara rätt har lämnat mig med en dejt sedan starten i julas. Nästa vecka kommer vi eventuellt till dejt nummer 2.
För min vän H har det nog gått bättre, om än marginellt. En cool personlighet, skönhet och riktigt bra självkänsla verkar tyvärr inte ens tagit H till de högre romantiska höjderna - under de senaste 'dejting-månaderna'. Och hur ska då en annan klara sig? Tänk om den gamla slitna frasen att kärleken inte kommer till den som jagar den stämmer? Tänk om alla lyckliga spray-förhållanden bara är undantagen som bekräftar regeln? Eller ännu värre, tänk om dom inte alls är lyckliga?
Den senaste tiden har några av mina vänner, lixom jag, utvecklat en ganska så avancerad förmåga att dra sig till 'projekt' snarare än dejter. Något som tar oerhört mycket av ens energi och inte så ofta slutar i bröllopsvals. Vi vill ju såklart försöka undvika dessa kärlekens fallgropar. Men frågan är om inte utmaningen i 'projektet' ibland lockar mer än att ge sig in i något riktigt och inom en någorlunda snar framtid behöva ta ställning till frågan snitta vs. spricka?
Jag tror att det är dags för mig att komma ut ur garderoben och ta ställning till mitt eget liv istället för mina vänners. Eftersom vi alla dejtar, shoppar och skriver på nätet numer och orädda publicerar både sanna och inbillade tankar och känslor för allmänheten och den som orkar läsa - så vill jag slå ett slag för mitt LILLA EGO och komma ut som bloggare, filosof och obotlig romantiker. Välkommen.