Saker som får en att säga hmm...

Jag har precis varit uppe på vinden, en liten kort sväng för att leta efter en enda sak - ett par fiffiga sängben som gör att man kan fälla upp och gömma sängen mot väggen - benen ska hjälpa mig och min mäklare nästa gång lägenheten ska ut på nätet. Två timmar senare kommer jag ner från vinden och har då gått igenom en herrans massa svarta sopsäckar med kläder, lådor med konstiga grejer, målarburkar och möbler. Om det mot förmodan skulle börja brinna på vinden så är jag ganska säker på att jag skulle få svårt att skriva till försäkringsbolaget och försöka förklara vad exakt som fanns där uppe, detta trots att jag precis var där. Och det enda som jag egentligen skulle sakna är två vinterjackor (varav den ena är alldeles för stor). Med andra ord så fanns det där uppe på min vind en hel del som fick mig att fundera över vem som köpt det och varför och sen vem som sparat det och ännu mera varför??? Det gjorde givetvis att jag fick panik och var tvungen att städa i två timmar. En hiss full med mysko grejer och skräp fick följa med ner till soprummet. Det trista är att en hel påse med andra saker bar jag tillbaka till lägenheten.. ångrar mig redan men sinnet är svagt ibland. Nere i soprummet fick jag problem igen, att sopsortera väskor gardiner kläder och trasiga skor går inte i mitt soprum. Så med stark känsla av att göra helt fel så sorterade jag lite av det översta och knöt sen ihop säcken och la den i behållaren 'grovsopor i kärl' - sopsäcken får stå för kärl och grovsopen låg ju i.

Men det räcker inte med att städa vindsrum, ibland måste man även städa i sina inre rum. Det krävs kanske lite mer motivation för den sortens arbete men är desto viktigare. Till exempel rummet med gömda sorger, rummet med dåliga relationer och rummet med glömda drömmar. Vad ska man ha kvar och vad ska kastas? Vem köpte grejerna från början - när gick ångerrätten ut och vart går jag för att sopsortera sånt?!

Vissa saker ska man förstås spara. När jag var 10 år började jag på ridskola och när jag var 13 år ville jag köpa häst. Det är nu 18 år sedan men den hästen står kvar i mitt rum med gamla drömmar och där vill jag ha den kvar. I min garderob står en golfbag som är kanske 8 år gammal. Har fortfarande inte skaffat grönt kort men bagen har vart med på en hel del rancher och även en kort sväng till Barsebäck där jag och en kollega fick svinga oss runt helt själva på övningsbanan invid havet. Golfbagen ska jag också ha kvar. Men mitt skräp, det som ska slängas, är kanske inget som egentligen vill ha hjälp av grannarna att bära ut. Det vill jag nog helst smyga ut med själv en sen kväll, kolla runt hörnan så att ingen är där - bära ut i soprummet och slänga utan att sortera. Känner ett litet sting av saknad i hjärtat, för jag har trots allt haft det med mig ganska så länge. Men finns det ingen plats längre
- nu åker det ut.